I love you. Always have, always will.

Annasarahs begravning är i morgon, så jag kommer säkert att inte må särskilt bra då. Därför passar jag på att blogga lite nu.

Jag kan ännu inte förstå att hon är borta, fast innerst inne vet jag det nog. Jag saknar henne, men på samma gång känns det som om jag snart ser henne igen. Jag har blandade känslor om allt egentligen. Jag är glad för att hon har det bra där hon är, men på samma gång rivs jag sönder på insidan av saknad och sorg. Det är svårt att beskriva det man känner i situationer som denna.

Men, egentligen säger det som står på kortet allt.

Kortet har jag tänkt sätta fast i rosen jag skall lägga på hennes grav. Enligt mig är det lite för dystert, men den ljusa färgen runt Annski samt den färgade vattenkannan ger ju nog lite ljus.

Vattenkannan är egentligen ett halsband som jag och Ica gav Annski till hennes 15-årsdag. Därför betyder den extra mycker för mig.

Jag har också gjort en film till och om Annski som kommer att visas på begravningen i morgon.

Vissa kanske kommer tycka att hjärtfrekvensen i videon är en aning radikal, men jag vill ha den där i alla fall. Den visar att hon levde, dog och lever igen.

Jag älskar dig, Annski. Du är förevigt i mina tankar <3