Vi har haft mycket program hela veckan, t.ex ett typiskt turistbesök i Helsingfors, BBQ hos Holmbergs, volleyboll på molnträsk, filminspelning inför en egen liten reklam och mycket mera!

Jag var lite orolig över att tala engelska i en hel vecka, inte för att jag har så stora problem med engelska, men ändå. Dock kom engelskan helt naturligt efter några dagar, och att tala svenska kändes helt weird x)

Johanna nämnde det redan i sin blogg, men jag nämner det här också; hyperaktiva och knäppa som vi var, kom vi på en hel del inside stuff :
”Stop mmocking me!”
”Sstop it!”
”Topic”
”Comedician”
”Comeupcious” (eller hur det skulle skrivas om det var ett riktigt ord )
och såklart:
”tussssennnnstoppp” och ”toepassing”.

Hehe, dom låter säkert helt knäppa för andra, men för oss användes de dagligen x)

Som sagt filmade vi in en liten random reklam film, som förstås inte skall tas på allvar, hehe.
Här är resultatet efter allt filmande:

Click here to view the embedded video.

Veckan gick snabbt, och allt är redan över. Kom snart tillbaka Robbie!

Dagen efter hennes födelsedag fyllde också Taemin som är i ett av mina favorit band, SHINee, 18 år, så det är många som blir myndiga nu :O Sjuuukt vad tiden går!

Grattis Taemin och Ira!

Idag träffade jag också Joey, Danu och Eccu ^^ Vi träffades i Söderkulla och köpte glass och annat gått och smaskade på, medan vi talade om allt möjligt.

Sedan skiljdes vi alla åt och jag ser dem inte på åtminstone två veckor Buhuu…

I Sverige ska jag och familjen träffa på släktingar och sedan också bege oss till Norge för några dagar. Det är litet av en tradition
Bilen till sverigebåten avgår 15.00 imorgon. Förhoppningsvis har jag packat klart då, och inte glömt något viktigt hemma!

Btw…i Sverige bor vi hos mommo, men hon har inget internet, så det blir inte mycket bloggande precis Får se om jag nån gång tittar in på nåt café med internet och skriver några inlägg

God mat, härliga människor, Gudsmöten och mycket mera. Det blev verkligen en lyckad midsommar. Tack alla!

Jag kan ännu inte förstå att hon är borta, fast innerst inne vet jag det nog. Jag saknar henne, men på samma gång känns det som om jag snart ser henne igen. Jag har blandade känslor om allt egentligen. Jag är glad för att hon har det bra där hon är, men på samma gång rivs jag sönder på insidan av saknad och sorg. Det är svårt att beskriva det man känner i situationer som denna.

Men, egentligen säger det som står på kortet allt.

Kortet har jag tänkt sätta fast i rosen jag skall lägga på hennes grav. Enligt mig är det lite för dystert, men den ljusa färgen runt Annski samt den färgade vattenkannan ger ju nog lite ljus.

Vattenkannan är egentligen ett halsband som jag och Ica gav Annski till hennes 15-årsdag. Därför betyder den extra mycker för mig.

Jag har också gjort en film till och om Annski som kommer att visas på begravningen i morgon.

Click here to view the embedded video.

Vissa kanske kommer tycka att hjärtfrekvensen i videon är en aning radikal, men jag vill ha den där i alla fall. Den visar att hon levde, dog och lever igen.

Jag älskar dig, Annski. Du är förevigt i mina tankar <3

Jag fyllde 18 på lägret vilket var sjuuukt najs. Att få fira sin födelsedag bland massvis med vänner är det bästa som finns!

Lägret i sig var mycket väl planerat, och det märktes att ledarna faktiskt hade satsat! Programmet var fullt av lekar och roligheter, lagtävlingar och problem som skulle lösas ledtråd efter ledtråd.

Ett problem var t.ex när alla ledarna flippade och inte var sig själva.
De flesta botades med kaffe förutom Emilia och Ad. Ad botades med nån slags karamell, men Emilia var fortfarande helt borta och talade nonsens x) Deltagarnas uppdrag var att i lag få reda på botemedlet till hennes konstiga sjukdom genom att så bra som möljligt klara uppgifter för att få bokstäver till ett ord. Ordet blev ”bajshuset” XD så vårt lag sprang till utevessorna och hittade en lapp där det stod ”choklad” under ett av vessa-locken. Så vi sprang med choklad till Emilia och hon blev botad, hehe x) Sjukt kreativ idé!

Här kommer några bilder: (De är inte mina, utan Johannas. Jag hade inte någon kamera med )

Sista kvällen bjöd ledarna på ett överaskningsmoment i form av en talkshow. Programledaren var den mycket unike Bianco (eller vad han nu hette) som mycket fint ledde programmet. I programmet hasade sig den mycket utmattade Casper flera gånger in och bad om vatten, men inte var han törstig Han skulle ha vattnet till sin tandborste och till sin lilla växt, och den sista gången han kom in kastade han vattnet på publiken.

Tyvärr bad Bianco mig att komma fram och dela ett vittnesbörd från ett random ställe i bibeln. Jag var helt oförberedd och visste inte vad jag skulle säga, vilket antagligen var poängen x) jag fastnade på orden ”förlamad arm” som stod i texten, och lekte att de berörde mig starkt. Hehe…randooomm… men många skrattade så jag antar att det var roligt.
Johannes hamnade också i samma situation, men han improviserade in en sjukt bra predikan av det hela. Så är det när man är född i en pastors-familj

Mycket annat hände på lägret, t.ex utomjordingskrig mitt på natten. Tre utomjordingar (Jimmy, Casper och Ad) hade tagit alla deltagarnas skor, och vår uppgift var att få tillbaka dem. Vi skulle vinna om vi kramade om utomjordingarna, men om vi blev träffade av vatten (de hade både vattenballonger, vattenpistoler, ämbar och skopor) blev vi satt i fängelse för några minuter.

Förutom alla lekar och tävlingar var det förstås ett läger fullt av Gudsmöten. Sjukt bra lovsång, vittnesbörd och predikningar, t.ex om drömmar. Hur stora vår drömmar än är så drömmer Gud ännu större än det. Sjukt bra! Våga drömma!

Men kom ihåg att inte bara drömma om din dröm – Lev den!

Ojoj, jag ser fram emot nästa årsläger. Längtar redan dit!

(Läs gärna mera på Icas eller Johannas blogg. Länkar dit finns på höööger sida )

Först hade vi planer på ett mega kalas, men tiden ven iväg och vi måste snabbt planera ihop någonting till slut, och då bestämde vi oss för ett litet tjejkalas i stället. Sammanlagt blev det 8 gäster vilka bestod av: Ira, Ica, Chanette, Bianca, Emilia, Lina, Danu och Eccu.

När gästerna kom gjorde vi först varma smörgåsar, och alla fick själva bestämma pålägget. Sedan gick vi ut och åt och efte det blev det en ”talesättslek” där gästerna delades upp i två lag och skulle i tur och ordning visa olika talesätt och ordspräk till varandra utan att prata. Laget som vann fick först välja vilka muffins de ville ha eftersom alla var olika dekorerade. (Johanna kom tidigare till mig idag och då bakade vi tillsammans ^^)

Senare blev det frågesport om Johanna och mig Gästerna var indelade i tre lag och fick alla runt 12 poäng rätt av 20. Exempel på frågor var ”Vilket märke är Johannas telefon?” eller ”Hur många råttor har Gääbi haft?”

Efter det blev det tååååårta som mamma lagat, och sedan en stafett. Stafetten bestod av tre olika ”grenar”. Först var det tändsticksasks-stafett, sedan ”äppel-under-hakan”-stafett och slutligen ”föra-vanten-vidare”-stafett Det var sjuuuukt roligt att titta på XD Skrattade nästan ihjäl mig!

Hela kalaset var mycket lyckat ^^ Trevligt och roligt sällskap! Sjukt vad det är bra med vänner! Dom gör en sååååå glad <3 Tack alla ni! Ni är helt bäzzzt x) Detta gör vi om, tycker jag!

Och mycket fina presenter fick man också, exempelvis ett urgulligt diadem, en jättefin skjorta och ett 15 €:s presentkort till en ”skarf och smyckes butik” (de var så de Emilia och Bianca beskrev den). ^^

Det har helt enkelt varit en underbar dag!

Check out Ica’s blog for mooooore:
http://ica-vagadromma.blogspot.com/

Sedan överlämnade hon mig i läkarens händer på hälsocentralen. Jag har någon slags knölar på halsen som ska opereras bort, men läkaren där vågade inte chansa att bedöva halsen på mig. You never know what could happen eftersom hon inte var någon hals expert Såååå, jag får snart en ny tid till Borgå sjukhus istället. Synd på ett sätt. Jag skulle inte vilja ha operationen framför mig längre DX

Efteråt mötte Ira mig med sin hund Molly, och tillsammans gick vi till henne. Vi tog det lugnt och satt ute och pratade, sedan inne och pratade och sedan såg vi ett avsnitt av Desperate Housewives

Nuuuuu är jag hemma.

Jag har fortsatt att städa mitt rum. Har bytt lakan och hållit på Jag hann också sitta ute en stund men sedan försvann solen bakom träden. Så är det att bo mitt i skogen X3
Men nu tänker ta något att äta, och sedan börja se på nån slags koreansk dramaserie som en kompis tycker att är jätte bra. Undrar om jag kommer att hålla med x)

På lördag var det skolavslutning, och alltså…själva avslutningen i sig var inte särskilt speciell, men jag fick ett stipendium för ”aktivt intresse för studier i religion, psykologi och filosofi kombinerat med en känsla för det svenska språket samt för omtanke om medmänniskan.” Jag öppnade kuvertet, som innehöll pengar, och konstaterade att jag hade fått 50€ vilket var ytterst najs. Jag samlar nämligen ihop till en kamera, så jag behöver så mycket pengar som möjligt.

Efter festen samlades alla nyblivna studenter utanför skolan och skulle fotograferas, och massor av stolta föräldrar stod runtomkring och trängdes med varandra. En elev som hade kollat på stipendielistan, som vi alla hade fått, gratulerade mig och konstaterade att 500€ faktiskt är rätt så mycket. Jag förstod inte vad han menade. Jag hade ju fått 50, inte 500. Men jag tittade in i kuvertet på nytt, och..ja-a…där låg en femhundring! HELT SJUKT! Har aldrig haft så mycket pengar förut…och nu fick jag dem utan att ens spara

Efter festen hade jag, Eccu, Johanna, Danu och hennes pojkvän Jeppe picnic i parken och åt jordgubbar och blåbärspaj som Eccu hade bakat. Vi (speciellt Eccu) passade också på att ta några bilder med Eccus kamera.

Senare åt jag, Johanna och Danu pizza och njöt av den ljuvliga sommarkvällen tillsammans ^^

Jag har alltid undrat hur det egentligen känns att förlora en nära vän, och om jag skulle klara av smärtan eller falla sönder totalt, men jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det själv. Nu har det hänt, och jag saknar ord. Jag kan inte riktigt förklara hur jag mår. Jag är liksom domnad, förvirrad och borta. Lever jag?

Alla ställer frågan varför. Varför just hon, varför just nu, varför skulle det hända över huvud taget. Att en frisk, älskad femtonåring går bort i en trafikolycka är bara fel. Sånt skall inte få hända.

Inget kommer någonsin bli normalt igen. I alla fall känns det så.

Du finns för evigt i mina tankar, Annasarah.
Jag har lärt mig så mycket av dig. Bara din närvaro gjorde mig glad och fick mig att känna mig älskad. Du var en solstråle, och spred kärlek och glädje utan att du kanske ens själv märkte det. Det var så naturligt för dig.

Du tröstade mig utan att jag bett dig om det, och utan att du ens visste varför jag var ledsen. Du var så full av omsorg och omtänksamhet. Du var otrolig.

Jag vet att vi förr eller senare kommer att ses igen, men jag vill inte vänta.

Jag älskar dig.